Webbtillgänglighetsdirektivet införs utanför EU

Norge har lagkrav på webbtillgänglighetsområdet sedan 2010, men inom kort kommer de att behöva uppdatera sin lagstiftning för att harmonisera med EUs Webbtillgänglighetsdirektiv. Det finns intressanta skillnader mellan regelverken och Funka är naturligtvis tillfrågade som remissinstans.

Den nu gällande norska diskrimineringslagen gäller både offentlig och privat sektor. Den omfattar ”huvudlösningen” för respektive organisation, dvs inte alla webbplatser. Det är WCAG 2.0 som gäller och vissa framgångskriterier som handlar om rörlig bild är undantagna (1.2.3, 1.2.5, 1.2.6).

Länder utanför EU med EES-avtal, alltså Norge, Island och Lichtenstein, har längre tid på sig att implementera EU-direktiv i nationell lagstiftning än vad EUs medlemsländer har. I Norge har diskussionen om Webbtillgänglighetdirektivets införande pågått under flera år. Den remiss-omgång som just avslutats gällde i huvudsak två frågor:

Att offentlig sektor kommer att omfattas är självklart. Men ska kraven även omfatta privata bolag? Det vore ju en utvidgning av direktivet. Men å andra sidan, om privata bolag inte omfattas kommer det att finnas två olika regelverk parallellt, eftersom kommersiell sektor omfattas av dagens lag. Förslaget från Kommunal- og moderniseringsdepartementet är en kompromiss: privat sektor med fler än 50 anställda ska omfattas.

Den andra frågan gäller när kraven ska införas. Förslaget är att den nya lagen ska träda i kraft 1 juli 2020, och att organisationer som omfattas av lagkraven har fram till 1 januari 2021 på sig att uppfylla dem. Det är samma datum som gäller i dagens lag för existerande digitala gränssnitt.

Funkas remiss-svar:

Funka anser att alla verksamheter som idag omfattas av regelverket i Norge, offentliga så väl som privata, bör omfattas av EUs Webbtillgänglighetsdirektiv (modell 2). Att sätta en gräns vid 50 anställda förefaller märkligt av flera skäl. Dels finns många för personer med funktionsnedsättning viktiga aktörer bland de små företagen, dels skulle en sådan ordning innebära att tillsynsmyndigheten skulle förhålla sig till två olika regelverk, vilket är både svårt och kostsamt. Växande företag som går över gränsen till 50 anställda skulle också hamna i en konstig situation, där de från den ena dagen till den andra plötsligt har skärpta krav. Difi skulle ha svårt att erbjuda konsekvent information och stöd till de som vill följa lagen om olika saker gäller för olika aktörer.

Vidare anser Funka att dokument ska behandlas på samma sätt som i EUs Webbtillgänglighetsdirektiv – alltså betraktas som en del av webbplatsen, vilket innebär att dokument ska uppfylla kraven samtidigt som det omgivande gränssnittet. (vissa undantag finns för arkiv osv). Att sätta andra datumgränser för dokument än för html riskerar att bli mycket förvirrande för både användare och de organisationer som omfattas av lagen.

En övergångsperiod på 6 månader låter mycket rimlig, dels med tanke på att norska rättsobjekt redan omfattas av krav på universell utforming, dels för att 1 januari 2021 är ett relativt känt datum vad gäller krav på universell utforming. Möjligen kan det vara aktuellt att överväga möjligheten till att få förlängd tid för införande om goda skäl finns av typen oproportionerlig börda. Ett (kanske osannolikt) exempel skulle kunna vara ett mycket komplext och omfattande system där krav ställts på WCAG 2.0 i akt och mening att uppfylla kraven i Likestillings- og Diskrimineringsloven 2021 och att systemet nu måste genomgå en omfattande nyutveckling/re-design för att uppfylla WCAG 2.1.

Vad gäller kostnader för universell utforming får det anses allmänt accepterat att det inte innebär speciellt stora kostnader om kraven införs från början, medan korrigeringar i efterhand kan bli kostsamt. Det som saknas i samhällsekonomiska analyser av införande av krav på universell utforming är det så kallade ”noll-alternativet”. Alltså vad det kostar att inte göra något alls. Personer som inte kan använda digitala tjänster behöver information och service på annat sätt, ofta hanterat på individnivå, vilket kan medföra mycket stora kostnader. Detta är väl dokumenterat i bland annat Danmark, där digitaliseringen av offentlig sektor gått mycket snabbt. Flera forskningsprojekt har undersökt konsekvenserna för både samhället och enskilda individer.

Kontakt

Susanna Laurin

Titel: Forsknings- och innovationschef

susanna.laurin@funka.com (Susanna Laurin)

+46 8 555 770 61 (Susanna Laurin)