Om jag kan certifiera mig, så kan du!

Många är vi som någon gång befunnit oss i en tentasal. Personligen har jag aldrig presterat särskilt bra under de förutsättningar som råder under en tenta: att under ett antal intensiva och uttömmande timmar, och med skrivkramp, hinna sammanfatta veckor av intensivt tentaplugg till en konkret och väl avvägd mängd text. Jag är en person som behöver tid att ta in och bearbeta kunskap för att kunna strukturera den på ett begripligt sätt och omsätta den i praktiken. Som student inom systemvetenskap tedde det sig dessutom något absurt att under en tenta behöva programmera – på papper.

När jag, som en av de första i Norden, fick erbjudandet att göra IAAP’s certifiering för tillgänglighetsexperter, var det svårt att tacka nej. Certifiering. Det låter fint, det. Det var också ett gyllene tillfälle att testa sig själv – vad har jag hunnit lära mig under mina knappt två år på Funka, och hur långt räcker den kunskapen?

Sedan 2016 har jag arbetat med att granska webbplatser och ge stöd åt våra kunder i deras tillgänglighetsarbete. När jag började min tid på Funka sträckte sig mina egna kunskaper om tillgänglighet på webben inte så mycket längre än till alt-texter, länklistor och rubriknivåer. Jag visste att WCAG fanns men jag kände inte till riktlinjerna i detalj, trots att jag tidigare arbetat med webbutveckling och även anpassat datorer specifikt för personer med synnedsättning. Jag har dessutom själv en synnedsättning sedan födelsen och har sedan persondatorns inträde i mitt eget liv varit mer eller mindre beroende av förstorande hjälpmedel. Tillgänglighet på webben visade sig vara något mer komplext än vad jag hade trott.

På uppmuntran av min närmaste chef, och försäkringar om att ”det är bara själva provet du är nojjig över, innehållet kan du ju”, valde jag att gå vidare med en ansökan till IAAP om att få göra certifieringen. I egenskap av att vara en obotlig tidsoptimist och samtidigt en person med lång startsträcka, är det lätt att tänka att det finns gott om tid. Det finns aldrig gott om tid, vilket snabbt blev tydligt när det visade sig att det inte var helt lätt att hinna förbereda sig inför certifieringen, mellan WCAG-revisioner, kundbesök och stand-ups.

Certifieringen, som består av ett prov, skulle ske i slutet av april, en dryg vecka efter Funkas Tillgänglighetsdagar. Jag fick en unik möjlighet att under en kvart ställa allmänna frågor till Samantha Evans på IAAP i Atlanta, som bjudits in som talare på Tillgänglighetsdagarna. Hon var mycket hjälpsam och svarade tydligt och utförligt på de frågor jag hade kring certifieringen.

Det drar ihop sig

Provdagen infann sig. Vi som skulle göra provet samlades i Borgen, det största av Funkas konferensrum, och placerade oss med gott avstånd mellan varandra. Frida, projektledare för IAAP i Norden och tillförordnad tentavakt, gick noggrant igenom IAAP’s föreskrifter och beskrev alla praktiska detaljer ingående. Eftersom certifieringen inte har utförts i Sverige tidigare var det hela nytt för oss alla vilket kändes lite högtidligt men också något osäkert.

Alla som någon gång har gjort en tenta och känt sig något oförberedd inför den, känner nog igen sig i känslan som infinner sig när frågorna står där svart på vitt. Det totala tankestilleståndet som infinner sig och chocken av att inte kunna formulera en enda användbar tanke. Det är i alla fall så jag har känt vid nästan vartenda tentatillfälle, tills att synapserna börjar fungera igen. Exakt den känslan infann sig givetvis igen och jag fick tydliga flashbacks till några av mina värsta stunder av tentaångest. När den värsta chocken hade lagt sig insåg jag att det nog inte var så farligt som jag först hade trott. Jag betade av frågorna en efter en. Jag läste noggrant och när jag trodde att jag hade uppfattat en fråga på rätt sätt läste jag om den igen för att vara helt säker att jag hade förstått den. Tiden gick. Två timmar kan verka som en lång tid men aldrig går tiden så fort som i en tentasal. Det är som att tiden både stannar och skenar iväg på samma gång. Plötsligt hade jag kommit till provets sista sida och insåg till min förvåning att tiden inte var slut. Så här i efterhand tänker jag att det kanske var det som avgjorde det hela: att jag hade tid att gå tillbaka och se över mina svar vilket också resulterade i en del ändringar.

När det hela var över återstod egentligen bara en sak – flera veckor av ovisshet och en ny typ av ångest. Resultatångest. Min spontana känsla när jag lämnade konferensrummet var att det hade gått bra. Resultatet skulle ta ca sex veckor att få och under tiden var det inte svårt att sysselsätta sig med andra arbetsuppgifter. Men ju längre tiden gick desto säkrare blev jag att känslan som jag hade haft, när jag lämnade konferenssalen den där fredagseftermiddagen i april, var fel och egentligen bara beskrev lättnaden av att vara klar med provet. Svaret fick jag en morgon nästan exakt en månad senare på väg till jobbet. Jag satt på tunnelbanan och började dagen med att gå igenom inkomna mail och PANG!, så var det bara där. Från: Samantha Evans; Ämne: IAAP Spring 2018 Exam Results. Antingen skulle det bli en bra dag, eller en inte lika bra dag. Jag öppnade mailet och skrollade långsamt nedåt, precis som att det skulle göra någon skillnad för resultatet. ”Dear Sandra: … Congratulations!”. Va? Stämmer det här? Kan de ha skickat fel?

Lättnaden infann sig. Jag fixade det! En av de första i Norden att certifiera sig som tillgänglighetsexpert. En för tillfället liten skara personer som jag ser fram emot att få se bli större framöver. I slutet av juni, ytterligare en dryg månad senare, damp diplomet ner i det mer analoga brevinkastet. Det ska snart få pryda väggen vid mitt skrivbord i vårt kontorslandskap. Det är bara ett litet papper, men jag hoppas att det kommer att inspirera både kollegor och kunder att också certifiera sig och därmed göra något som idag är helt unikt!

Sandra Eriksson

IAAP Nordic, öppnas i nytt fönster

Certifiering (engelsk text), IAAP Global, öppnas i nytt fönster