Skolan 100 år – ska vi skratta eller gråta?

Tänk dig en kommun som firar ett äldreboende som är hundra år gammalt. Det skulle bli skandal. För 100 år sedan satt ju fattighjonen på undantag i socknens fattighus. Det vet ju alla som läst sin Emil i Lönneberga. Ingen skulle komma på tanken att fira att en sådan lokal överlevt hundra år av utveckling. Det som var lokaler för gamla på den tiden skulle betraktas som katastrofboenden idag. Under hundra år har vi byggt om för äldre flera gånger om. Ålderdomshemmen blev otidsenliga och kasserades. Institutioner av olika slag ansågs ovärdiga och kasserades. Nu bygger vi seniorbostäder, servicehus och allt vad det heter. Det blir hela tiden lite bättre.

På samma sätt har många av våra arbetsplatser utvecklats. En modern kontorslokal är något annat än den kammare Gustav Vasa placerade statstjänstemannen herr Eskil i för att övervaka statens kassa.

Är otillgänglighet något att fira?

Men skolan har stått där i hundra år. Och det ska vi fira. Varför då, undrar jag? Vad är det för bra med att ha kvar byggnader som erbjuder en dålig arbetsmiljö, har enorma döytor som inte utnyttjas och som inte kan dra nytta av hur vi under åren lärt oss bygga ändamålsenliga och tillgängliga lokaler?

Varför river eller renoverar vi äldreboenden ungefär vart trettionde år medan skolorna står där år ut och år in? Varför ser vi bevarande av skolbyggnader som kulturhistoria? Borde vi inte ha behållit några fattighus komplett med boende och kommandora av samma skäl. Eller ålderdomshemmet där min farfar tvingades gömma kortleken i kalsonglådan för att föreståndaren inte skulle beslagta den. Hon var nämligen troende på ett sådant sätt att kortspel var en av dödsynderna medan min farfar tyckte vändåtta var dödskul. En 5-10% av gamlingarna borde väl kunna fortsätta bo på det sättet? Nej, det kan de inte. För på det området har vi låtit lokalerna utvecklas i takt med tiden och med nya behov. Vi skulle bli väldigt upprörda om gamla tvingades bo på det sättet.

Samtidigt skickar vi våra barn till samma skola som för flera generationer sedan. Vi går till och med dit och äter tårta på jubileet.

Om skolorna är kulturhistoriskt viktiga att bevara så kan vi ju göra om dem till kommunhus. Eller fängelser. Många skolor ser ut som fängelser. Eller som stora maskiner. Man stoppar in glada sexåringar i ena änden och nio år senare kommer det ut deprimerade och skoltrötta tonåringar i den andra. Färre och färre klarar skolans uppsatta mål. Råkar du ha en funktionsnedsättning är det stor risk att du inte blir godkänd i alla kärnämnen. Inte för att du är dum. Utan för att skolan är det. Här borde rivas för att ge utrymme åt ljus och luft!

Stefan Johansson