Var finns tillgängligheten när äldre behöver den?

Att äldre kan uppleva svårigheter med att ta till sig den nya digitala tekniken är ingen nyhet. Det är mycket nytt att lära, utvecklingen går snabbt och många har inte börjat använda IT förrän de senaste åren. Alla äldre har inte heller använt datorn i sitt yrkesliv på det sätt som de flesta gör idag.

Tekniken har förändrat vardagen på många sätt och det gör att de flesta måste förhålla sig till digital teknik på ett eller annat sätt. Förändringar är för de flesta, både unga och gamla, svårt att hantera och motivationen kan försvinna i frustration över att inte förstå hur det fungerar. Du behöver känna att du kan behärska tekniken för att vara säker i den digitala miljön. Utöver det upplever äldre ofta någon form av funktionsnedsättning som kan göra det ännu mer utmanande att hantera nya saker. Att se dåligt, att höra dåligt och att minnas sämre är något som de flesta äldre har erfarenhet av. Många upplever också en social isolering på flera plan.

Motivation och möjlighet

I min masteruppsats skrev jag om äldre och IT, och hur man kan hjälpa äldre över digitala hinder. Problemställningen handlade om hur man skulle kunna motivera äldre att använda webben. Här är det flera faktorer som spelar in. Ett av mina resultat och som jag tycker är viktigt att framhålla, var att om personer inte vill lära sig, så ska de heller inte tvingas att göra det. Det är också viktigt att tänka på att många äldre har levt ett liv utan att vara IT-användare, och att intresset kanske inte finns där. Andra är osäkra och behöver lite motivation i någon form för att komma igång.

En sådan motivation kan vara extern påverkan. Många behöver bara en knuff för att komma igång. Som regel är det den äldres familj och vänner som kan ge störst effekt vad gäller detta. Familj och vänner känner individen bäst och det är lättare för dem att komma på vad som kan vara intressant. Offentliga och privata aktörer bidrar dessutom med en annan typ av påverkan genom att ta bort möjligheten till personliga tjänster och fysiska möten, vilket tvingar användarna att nyttja digitala tjänster. Alternativet är att dessa användare stängs ute helt eller blir beroende av andra. Kommuner kan hjälpa till genom att erbjuda kurser och att ge äldre stöd och hjälp. Det är ett viktigt ansvar att hjälpa äldre som inte har några anhöriga och vänner som kan bistå med stöd.

Äldre börjar ofta använda digital teknik med hjälp av någon annan vilket i sin tur leder till ökat intresse när de ser möjligheterna som tekniken erbjuder. Tekniken får en allt större betydelse i vardagen och det ökar möjligheten att hålla kontakt med familj och vänner, odla fritidsintressen och hålla sig uppdaterad om samhällsfrågor. Det är dock inte så lätt att få allt att fungerar och det väcker frågan om hur offentliga och privata aktörer kan göra det lättare för äldre att använda deras tjänster. Ett naturligt svar är naturligtvis att ökad tillgänglighet underlättar användandet av webb, appar och tjänster.

Många äldre vill vara en del av det digitala samhället. Andra ser inget annat val än att delta digitalt. Men många upplever problem eftersom de inte kan hantera den digitala tekniken. Kan vi inte göra mer för att underlätta för äldre

Digitalt förstaval för alla?

I Norge har regeringen beslutat att implementera målet ”digitalt förstaval”, vilket betyder att kommunikation mellan regering och medborgare primärt ska ske digitalt. Det är en god idé som både kan spara pengar och även göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få information och utföra tjänster på lika villkor som alla andra. Men det kräver att gränssnitten fungerar för alla.

Kommuner vill spara pengar genom att undvika papper och traditionell post, och även göra det möjligt för äldre att använda internet. Men alla seniorer är inte redo för det, och många behöver hjälp. Gör kommunerna tillräckligt för att inkludera äldre i det digitala samhället? Skulle inte kommuner och andra offentliga aktörer åtminstone kunna erbjuda bra, användarvänliga och tillgängliga webbplatser och tjänster?

Design för alla betyder tillgänglighet för alla. Design för alla på nätet innebär att göra webben tillgänglig för alla. För mig är det märkligt att debatten om att inkludera äldre i det digitala samhället och att göra ”digitalt förstaval” möjligt för en större andel medborgare, inte fokuserar på tillgänglighet.

Med ett större fokus på tillgänglighet kommer fler äldre att använda webben. Och ju enklare det är att använda tjänsterna, desto större sannolikhet är att fler människor använder webben – unga som gamla. Kommuner måste ta sitt ansvar eftersom de står medborgarna närmast. Ansvaret kan exempelvis börja med att göra den information och de tjänster som människor letar mest efter tillgängliga.

Lena Drevsjø