Krönika

Lagkrav på tillgänglighet - ett stort eller litet steg för mänskligheten?

23 september närmar sig med stormsteg. Plötsligt har alla väldigt bråttom att uppfylla lagens krav på tillgänglighet. Det är kanske mänskligt att skjuta upp saker till sista stund, och pandemin har knappast hjälpt till i planeringen.

Susanna Laurin

Titel: Forsknings- och innovationschef

Efterfrågan på tillgänglighetskompetens är enorm; vi utbildar allt fler IT-generalister och vi får stadigt nya kunder bland kommunala bolag och vårdföretag. Våra kolleger i branschen ger liknande bilder från Europas alla hörn – marknaden är het!

Bland myndigheter och kommuner verkar många se lagen som något positivt: ”Äntligen har vi ett bra argument så vi kan få resurser till det här arbetet.” Frågorna om hur man bäst ska komma undan kraven är inte alls så många som vi hade befarat. Den största risken som jag ser just nu är att organisationer som missförstått kraven på video helt slutar producera rörlig bild. Det är inte lagstiftarens avsikt och vore mycket olyckligt.

Nya konferenser, tips och manualer dyker upp i oväntade språkområden och allt fler certifierar sig och går med i den internationella branschorganisationen IAAP. Ibland kan det kännas både ensamt och motigt att propagera för tillgänglighet, men just nu njuter vi av att ha medvind.

Och så finns det nej-sägare

Naturligtvis finns det undantag. Aktörer och individer som tycker att lagens krav på tillgänglighet är alldeles för stränga. Att det är närmast omöjligt att uppfylla alla krav och att det är orimligt att offentlig sektor får dessa pålagor utan att kraven åtföljs av ökade budgetmedel.

Med all respekt för svårigheter och resursbrist undrar jag var det resonemanget landar om man drar det till sin spets. Eftersom vi inte har råd/möjlighet att skapa tillgänglig information så får personer med funktionsnedsättning helt enkelt …. gilla läget? Eller vad är alternativet?

Webbtillgänglighetsdirektivet kan ses som en stor förändring eftersom vi går från mjuka rekommendationer till skarp lagstiftning. Eftersom de flesta myndigheter ju har jobbat med tillgänglighet sedan många år, borde det inte vara så omskakande. Men det är det tydligen ibland.

Det riktigt stora klivet kommer egentligen när privata aktörer inkluderas i regelverket genom den Europeiska Tillgänglighetslagen, vars svenska implementation ska vara på plats 2022. Utvalda produkter och tjänster som bland annat datorer, biljettautomater, e-böcker och banktjänster ska då uppfylla krav på tillgänglighet. Även om vi redan nu får förfrågningar kring Tillgänglighetslagen utgår jag från att det blir rusning igen då, när bolag utan tidigare erfarenhet av ämnet yrvaket inser att de ”plötsligt” ska uppfylla krav på tillgänglighet, de också. 

”Varför har vi inte hört talas om det här förrän nu?” var det en deltagare på ett webbinarium som frågade mig häromsistens. Vad ska man svara på det?