Vi har räknat på det här...

Nyligen uppdaterade vi vår sida med statistik om mänskliga förmågor. Det är en av de mest besökta sidorna på vår webbplats. Det förvånar oss inte: vi får nämligen många frågor om hur stort behovet av tillgänglighet egentligen är.

Ibland uttrycks frågorna i lite torrare, ekonomiska termer. Då vill våra kunder, politiken eller allmänheten, veta om det samhället tjänar på en viss förändring överstiger vad det kostar att genomföra den. Detta brukar kallas en kostnads-nyttoanalys, och i vår bransch är det många som har försökt göra den sortens analyser. En siffra som upprepats ofta är Världsbankens beräkning från år 2000. De uppskattade att världens länder skulle kunna tjäna så mycket som 2 biljoner amerikanska dollar per år på att inkludera personer med funktionsnedsättningar!

Men bakom sådana kalkyler står enorma antaganden och ibland rena gissningar – inte minst om hur många personer som faktiskt lever med funktionsnedsättningar. I Sverige förs det detaljerad statistik om det mesta, men även här finns det brister när det gäller uppgifter om hur många personer med funktionsnedsättningar det finns.

Statistiska metoder

Eftersom information om funktionsnedsättningar inte samlas in på samma sätt som information om ålder, kön, bostad och inkomst – som finns att tillgå för i princip alla som bor i Sverige – får vi ta omvägar för att ta reda på hur stora grupper det handlar om. Här används framför allt två metoder.

Den första är urvalsundersökningar. Det innebär att man väljer ut ett mindre antal personer ur befolkningen och låter dem svara på frågor. Deras svar får sedan representera hela befolkningen. På funktionshinderområdet fungerar till exempel SCB:s Undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) och Arbetskraftsundersökningarna (AKU) på det här viset.

Den andra metoden går ut på att undersöka hur många som använder en viss samhällstjänst eller hjälpmedel. En viktig källa här är statistiken om hur många som får LSS-insatser, som lagen kräver att Socialstyrelsen ska föra. Men metoden har även tillämpats på andra sätt: SRF:s rundringning till landets syncentraler för att fråga hur många som var inskrivna hos dem är ett särskilt påhittigt exempel.

Genom dessa metoder får vi en någorlunda uppfattning om hur stora grupper vårt arbete för tillgänglighet berör. Det är också framför allt uppgifter som tagits fram på dessa sätt som vi nu presenterar på vår statistiksida – självklart med tydliga källhänvisningar.

Svårigheter med statistik

Samtidigt måste vi vara medvetna om vad vi inte vet. Oavsett vilken metod som används för att samla in data kan det uppstå tillgänglighetsproblem. Alla kan inte svara i telefon eller fylla i pappersenkäter och de digitala verktyg som används är inte alltid tillgängliga. Vissa målgrupper, exempelvis personer med kognitiva nedsättningar och personer som bor i särskilt boende, saknas ofta helt i statistiken. Lika lite som vi kan vara säkra på att urvalsgruppen helt och hållet motsvarar befolkningen i stort, kan vi vara säkra på att alla som behöver samhällets stöd faktiskt också får det.

Dessutom: personer med funktionsnedsättningar är individer, med individuella erfarenheter och förutsättningar. Två personer som på pappret har samma form av funktionsnedsättning kan, i verkligheten, ha vitt skilda behov och föredra helt olika lösningar för tillgänglighet. Det gäller egentligen alla, oavsett funktionsnivå.

Det finns inga normalanvändare, brukar vi på Funka säga, och ingen klart avgränsad grupp av människor som drar nytta av vårt arbete. Alla kan ha nytta av IT-lösningar som är förståeliga, användbara och tillgängliga – det har vi aldrig behövt någon statistik för att vara säkra på.

Om statistik på Funkas webbplats