Webbtillgänglighet till Högsta Domstolen

En blind person stämmer en pizzaleverantör eftersom webbformuläret för att beställa pizza inte är tillgängligt. Domstolen slår fast att detta är diskriminering och ålägger pizzaleverantören att åtgärda den bristande tillgängligheten. Så långt är ärendet inte särskilt uppseendeväckande.

Men i stället för att se till att de digitala gränssnitten fungerar för personer med grav synnedsättning väljer pizzaleverantören att driva ärendet till Högsta Domstolen, HD.

Ja, det handlar förstås om USA. Domino’s Pizza har fått mycket uppmärksamhet för sin ovilja att rätta till sina brister vad gäller webbtillgänglighet. Den spontana tanken är att det är rent ut sagt korkat. Det måste ju bli vansinnigt mycket dyrare att driva rättsprocessen än att fixa webben? Dessutom får de ju en massa badwill.

För att förstå vad som ligger bakom Dominos och de branschorganisationer och andra som ställt sig bakom bolagets agerande är det viktigt att förstå i vilket sammanhang det här inträffar.

När drivkraften inte är ökad tillgänglighet

USA är på många sätt ett föregångsland vad gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men på senare år har antalet stämningar vad gäller just webbtillgänglighet närmast exploderat. Det är ett litet antal jurister som ligger bakom det stora flertalet federala processer. Majoriteten av fallen slutar med att parterna gör upp i godo, vilket innebär att stora summor pengar byter ägare, men tyvärr resulterar det oftast inte i någon förbättring av tillgängligheten.

USA har lagstiftning om webbtillgänglighet på flera nivåer, och regelverken skiljer sig åt mellan olika stater. Men på federal nivå handlar det om Americans with Disabilities Act, ADA. Det är en rättighetslagstiftning som inte i sig själv pekar på exakt vad som krävs för att uppnå en godtagbar nivå av tillgänglighet på internet. Det är inte heller självklart vilka alternativ som kan anses rimliga rent juridiskt (exempelvis att erbjuda telefonservice för personer som inte kan hantera webben). Tolkningsmöjligheterna är många.

Det finns av naturliga skäl en stor marknad för tillgänglighetsexperter i USA, men tyvärr precis samma kvalitetsproblem som i Europa. Många utger sig för att kunna mer än de faktiskt kan. Resultatet blir att organisationer som anser sig ha satsat på tillgänglighet ändå blir stämda, vilket naturligtvis gör att de känner sig lurade. Flera av våra kolleger i USA vittnar om en uppgivenhet bland sina kunder: ”det spelar ingen roll vad vi gör eller vilken standard vi följer, personer med funktionsnedsättning är ändå aldrig nöjda och i slutänden hamnar vi i rätten eller tvingas betala skadestånd.”

Vi vet ju att det perspektivet ofta bottnar i okunskap. Men man får nog ha viss förståelse för att personer som haft den upplevelsen inte är speciellt sugna på att jobba med tillgänglighet igen.

Jag har ingen insikt i hur Domino’s Pizza resonerar. Att aktivt välja att inte säkerställa att alla människor kan använda ens digitala kanaler är både stötande och idiotiskt. Men jag skulle gissa att de vet precis vad de gör. Som stor aktör vill de visa på oklarheter i lagstiftningen och få fram tydliga, prejudicerande fall.

Det ska bli spännande att se om USAs HD Supreme Court tar upp fallet. Inte minst med tanke på att Europa inom några år kommer att ha lagstiftning som täcker delar av kommersiell sektor.

Domino's Pizza är världens största internationella pizzaleverantör. Deras 16 000 butiker i 85 länder levererar 3 miljoner pizzor om dagen.

Kontakt

Susanna Laurin

Titel: Forsknings- och innovationschef

susanna.laurin@funka.com (Susanna Laurin)

+46 8 555 770 61 (Susanna Laurin)