Vem får hjälpmedel?

I Sverige kan personer med olika funktionsnedsättningar få skattefinansierade hjälpmedel beviljade av det offentliga. För många grupper fungerar detta relativt väl, men personer med dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter får sällan hjälpmedel. Torbjörn Lundgren, en av Sveriges ledande experter på området läs- och skrivsvårigheter, berättar om läget:

I grunden är det inget landsting som beviljar hjälpmedel för läs- och skrivsvårigheter. Men har man diagnosen dyslexi så är det möjligt att ansöka om hjälpmedel i 4 av 21 landsting: Stockholm, Skåne, Dalarna och Sörmland. Det betyder inte att man automatiskt får hjälpmedel, men man har åtminstone möjligheten att söka. Fast även bland dessa 4 diskuterar man att dra in rätten, säger Torbjörn Lundgren.

Ytterst få dyslektiker får en diagnos, vilket gör att majoriteten av de som skulle ha nytta av ett uppläsande hjälpmedel i praktiken står utan. Paradoxalt nog kan detta att landstingen inte skriver ut hjälpmedel bero på att målgruppen är för stor.

En motsvarighet finns i läromedlen i skolan, där riksdag och regering 1994 avslog en begäran om att Tal- och Punkskriftsbiblioteket, TPB, skulle få i uppgift att läsa in dem. Motiveringen till avslaget var att så många berördes, att inläsningarna skulle kunna ske kommersiellt. Först tio år senare, började några förlag läsa in vissa böcker och det är först på universitetet man har rättighet till inläst kurslitteratur, säger Torbjörn Lundgren.

I jämförelse med hörselskadade, synskadade eller rörelsehindrade är situationen alltså helt annorlunda för gruppen med läs- och skrivsvårigheter.

Det borde vara en självklarhet att landstingen ser sin roll som demokratiska institutioner och beviljar hjälpmedel till de som behöver. Vi är ju också skattebetalare. De beslut som finns i vissa landsting om att vi inte är berättigade till hjälp är en skam för ett av världens rikaste länder, säger Torbjörn Lundgren.

Hur många individer handlar det om?

Man räknar med att 25 procent av den vuxna befolkningen har läs- och skrivproblem. När det gäller dyslexi – neurologiskt baserade läs- och skrivsvårigheter – uppskattar man att andelen ligger på 5-8 procent. Andra grupper som kan ha behov av uppläsning är exempelvis personer med annat modersmål än svenska, synsvaga, personer med kognitiva problem och äldre.

Jag har varit med och arbetat fram Vägverkets anpassning av körkortsproven. Numer får alla som vill, lyssna till proven. Redan efter några månader gjorde 30 procent det. Jag tycker att det är ett bra argument för att jobba utifrån konceptet design för alla, säger Torbjörn Lundgren.

Det viktiga när det gäller tillgänglighet är inte siffror, utan att vi måste utveckla vår omgivning utifrån de mänskliga förutsättningarna.

Eftersom så många berörs är det både tekniskt och ekonomiskt möjligt att erbjuda lösningar som standard på alla hemsidor och datorer. Tänk bara på Words autokorrigering eller Googles stavningsförslag, säger Torbjörn Lundgren.

Kontakt

Peter Pettersson

Titel: Säljare med fokus på kundvård och support för Talande Webb

peter.pettersson@funka.com (Peter Pettersson)

+46 8 555 770 92 (Peter Pettersson)